sträcka sig

Swedish

sträcka sig (present sträcker sig, preterite sträckte sig, supine sträckt sig, imperative sträck sig)

(reflexive) to reach for
Han sträckte sig efter glaset ― He reached for the glass
(reflexive, intransitive) to pull a muscle or tendon
Jag sträckte mig under hockeyträningen ― I pulled a muscle during hockey practice

Conjugation of sträcka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	sträcka sig		sträckas sig
Supine	sträckt sig		sträckts sig
Imperative	sträck sig		—
Imper. plural¹	sträcken sig		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	sträcker sig	sträckte sig	sträcks sig, sträckes sig	sträcktes sig
Ind. plural¹	sträcka sig	sträckte sig	sträckas sig	sträcktes sig
Subjunctive²	sträcke sig	sträckte sig	sträckes sig	sträcktes sig
	Participles
Present participle	sigsträckande
Past participle	sigsträckt
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.